Ork HF00191 – man

Elof Peter Johansson (1880-1951). Lärare i Sönd...
Elof Peter Johansson (1880-1951). Lärare i Sönd...
Elof Peter Johansson (1880-1951). Lärare i Sönder Össjö skola åren 1913-1940.
Artikel i NST 31/8 1980:
ELOF PETTER - En märklig skollärare
Skånes Fagerhult hörde inte till de kommuner som var tidigt ute med sitt skolväsen. Snarare var det så att ett ordentligt uppbyggt skolväsende drog ut på tiden längre än de flesta kommuner här i landet.
Detta har emellertid inte hindrat att det i det här skoldistriktet har verkat en rad lärare som gått till historien som verkliga märkesmän. En av dessa var Elof Petter Johansson, av ortsborna allmänt kallad Elof Petter. Han har nu varit borta i c:a tjugo år men hans minne lever kvar och fortfarande minns många honom. Hans livsgärning som folkskollärare vid Sönder Össjö skola i Skånes Fagerhults skoldistrikt är värt en liten historiebeskrivning.
Ursprungligen kom han från ett lantbrukarhem i Östra Karup. Elof Petter inriktade sig från början på att bli skogskarl. Han var nämligen mycket intresserad av skog, mark, natur, fauna och flora liksom av trädgårdsskötsel. Ett intresse han bevarade livet ut.
Av någon anledning sökte han emellertid in vid folkskoleseminariet och kom år 1912 med fina betyg till S. Össjö i Fagerhults socken, som nybliven folkskollärare och till den där just nyuppförda skolan. Där nedlade han sin livsgärning och stannande kvar även sedan han blivit pensionerad.
Genom en olyckshändelse blev han i 45-års åldern ganska handikappad. Han föll och bröt övre lårbenshalsen för vilket han vårdades på lasarettet i Ängelholm. Benet kom emellertid i fel läge, men Elof Petter som hade en bestämd uppfattning om saker och ting, ville inte bryta upp det igen. Annars hade det nog funnits möjligheter att åter lägga benet tillrätta. Elof Petter måste alltså i fortsättningen lita till sin trehjuling och sina käppar för att ta sig fram. Skadan som följde honom under nästan halva livet förmådde dock inte bryta ner hans livsmod eller eller livsglädje, ej heller hans energi, den satte heller inga spår på hans goda humör. Knappast var det någon som hörde ett ord av klagan gå över Elof Petters läppar, en optimist som såg nästan allting ljust.
På sin trehjuling, ett i socknen välkänt "ekipage" färdades han vida omkring, ibland ända till sin hembygd. Fort gick det ju inte, trehjulingen drevs förstås med handkraft, men fram kom han. Elof Petter färdades på sin cykel alla årstider. Ibland kunde man se honom nästan glaserad av is och snö, praktiskt taget alltid i svalrock. Han tänkte inte med alltför stor omsorg på sin hälsa. Han var vegetarian och härdad, en seg friluftsmänniska, vinterbadare in i det sista.
Naturen och blommorna älskade han och som den naturmänniska han var, ville han att hans elever så mycket som möjligt skulle vistas utomhus. Ibland tog han barnen med sig för att plantera skog varvid han också trakterade dem, något som mycket uppskattades.
Elof Petter såg med sitt skägg ut som en profet, icke en sträng och straffande utan en mild och ödmjuk sådan. Han liknade någon som kom långväga ifrån och hörde hemma någon annanstans. Elof Petter var inte någon standardiserad eller konfektionerad typ. Sitt yttre var han föga noga med. Det bekymrade honom inte så mycket. Han tänkte inte så mycket på ordstävet att som man är klädd blir man bädd. Men med sin kroppsliga hygien var han närmast fantastiskt noga, led t.o.m. av bacillskräck. Det som överraskade många som kom honom nära, var hans vackra röst och vårdade uttal. Han gjorde sig inte till på något sätt, hans vänlighet var äkta, hans väsen var äkta. Det fanns något rörande i Elof Petters sätt och väsen. Han verkade som ett sorglöst stundens barn. En rakryggad, genomhederlig, öppenhjärtlig och ärlig man, som på intet sätt drog sig för att säga sin mening.
Förekommande artig i många fall och med en viss gammaldags sirlighet. Han tillhörde de förnöjsamma, som överhuvudtaget aldrig klagade över någonting. Han var från sin barndom van vid enkla och torftiga vanor, och dessa följde honom genom åren.
Han läste mycket om seder och bruk, var intresserad av ortsnamnshistoria. Han var skeptiskt inställd till alla nymodigheter. Mycket arbete lade han ner på ett nytt stenografisystem. Det blev för honom ett Sisifusarbete, som han aldrig blev klar med. EssVe

Beskrivning: Elof Peter Johansson

Objektnummer: HF00191

Ämne: man, lärare, lärare

Inskrivet datum: 2002-04-25

Förvärvsort: Skånes Fagerhult

Samtidigt förvärvat: HF 1 - HF 619

Motivkategori: porträtt

Motiv - Land: Sverige

Motiv - Län: Skåne

Motiv - Kommun: Örkelljunga

Motiv - Ort: Skånes Fagerhult

Format: 8,8x9

Personrelation

Förvärvat från: Hugo Franzén, Skånes Fagerhult

Grupperingar


Källhänvisning

Showing qrtag"Ork HF00191 – man", Örkelljunga kommuns fotosamling, hämtad 29 mars 2024
https://orb.kulturhotell.se/objects/c42-659/

Nya kommentarer måste godkännas av en administratör innan de eventuellt publiceras.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *