Header

Beskrivning: Janne Hejde: En husar och hans minnesvård.
I sydvästra hörnet av Skånes Fagerhults kyrkogård står en märklig gravvård. Järnplatta med änglar ovanpå, omslutande ett kors. Både minnesvården och mannen som vilar därunder har sin historia. Johannes Hejde hette ursprungligen Johannes Jönsson och var son till torparen Jöns Åkesson i Onsena. 1837 blev Hejde husar vid Silfåkra skvardron med soldatnamnet Hejde med nummer 86. Varför Hejde fick denna plats på det yttersta hörnet av vår kyrkogård? Jo han skulle, som han sade, på den yttersta dagen taga befäl över alla, som vilade på Fagerhults kyrkogård. Och det kunde kanske vara en syssla för en gammal korpral. Vid stranden av Köphultssjön fann H. en sten som ser ut som en meteorsten och den skulle få utgöra fundamentet till minnestavlan över honom. En sommarmorgon, långt innan H. var död, lät han en person kl 3 på morgonen transportera ner stenen till Fagerhults kyrkogård. Två kor behövdes för att klara av transporten. Hejdes barn protesterade vilt mot att den skulle bli minnesvård över fadern, men gubben hade en stark vilja och segrade. H. var annars en from och oförarglig man. Liksom Job kom många olyckor över honom. Flera av H:s barn omkom, en i en grusgrav, hans Lina blev blind. Ensam och allena fick han i många år framleva sitt liv.
Johanna Nickolina von Wovren 1814-1895 ( 81 )
Johannes Hejde......................... 1813-1901 ( 88 )
Bifogat separat dokument (tidningsartikel):
I sydvästra hörnet av Sk. Fagerhults kyrkogård, nästan så långt ut man kan komma står en märklig gravvård, tämligen så undanskymd av vegetation. Järnplattan med änglar ovanpå, omslutande ett kors, är hårt angripen av rost. När man ser den angripna järnplattan med dess dekor kommer osökt en vers i Petrus Brascks psalm "alt hwad wij på jorden äga" i ens minne:
Sol och stiernor, luft och wäder,
Jorden med allt lefwand diur,
Thet alt om förvandling qväder:
Bräcklig är all tings natur.
Frost och regn samt kiöld och heta,
Stadigt i sin växling streta:
Koppar fern och hårda sten
af förändring lida meen.

Plattan har i dagarna beståtts en upputsning, så att man nu utan svårighet kan läsa den enkla inskriptionen. Både minnesvården och mannen som vilar därunder har sin historia. Johannes Hejde hette ursprungligen Johannes Jönsson och var son till torparen Jöns Åkesson och hans hustru Börta ? Jönsdotter i Onsena by i Fagerhults socken. 1837 blev han husar vid Silfåkra skvadron med soldatnamnet Hejde och med numret 86. Namnet skrives på varierande sätt i husförhörslängderna, Hejide, Heijde och det dröjer ganska länge innan namnet stabiliseras till Hejde.
Silfåkra skvadron, som förut hette Överstelöjtnantens skvadron, kunde förra året, 1958, fira 300-årsminnet av sitt uppsättande och skvadronen rekryterades från Norra Åsbo samt mindre delar av Södra Åsbo och Wästra Göinge härader. 1833 skedde en omreglering, varvid Överstelöjtnantens skvadron erhöll namnet Silfåkra skvadron efter skvadrons- chefsbostället Silfåkra. Från 1901 sattes skvadronen på övergång från indelt till värvnad och ännu en gång fick den sitt namn ändrat och benämndes 4.skvadronen. Skvadronen samlades i regel till årliga skvadronsmöten i Kvidinge och till regementsmöten i Ljungbyhed. 1909 garsoniserades skvadronen i Hälsingborg. 1912 avgick den sista indelta hästen. 1915 kvarstod ännu 6 indelta husarer. Nu är skvadronen ett minne blott.

Skvadronen krigshistoria är i stort sett begränsad till Karl XII:s tid. Men nu åter till vår man, som år 1843 avanserar till korpral och Hejde skulle måhända ytterligare ha stigit i graderna, om inte en snöplig händelse hade gjort slut på hans krigarbana.
Vid en övning vilade den tropp, som Hejde tillhörde i Vittsjö. Hejde dröjde kvar längre än de andra på gästgivaregården men red ifatt troppen, som höll rast, tjoade på hästarna, som slet sig och följde med hans häst. Hejde blev anmäld och fick avsked på grått papper och blev utan "pension". "Vad du är krokig", sade Hejde en gång till en person, som han tjänat soldat tillsammans med. "Jag har Vadstena krigsmannakassa att bära på men det har inte du".
Man undrar mycket varför Hejde fick denna plats i det yttersta hörnet av vår kyrkogård. Det fanns säkert centralare platser för Hejde att välja som vila efter den jordiska mödan. Jo han skulle, som han sade, på yttersta dagen taga befäl över alla, som vilade på Fagerhults kyrkogård. Och kanske kunde det vara en syssla för en gammal korpral.
Som 1/8 mantalsbonde i Yxenhult nr 2 - dit hade Hejde flyttat för att i någon mån komma bort ifrån skamen att ha blivit avskedad och med en stor barnaskara blev det knapert för Hejde. 1839 hade han gift sig med Lina von Wowern. Minnesplattan har den konstifika stavningen von Wåfren. Det är svårt med utländskan.
Som undantagsman fick Hejde verkligen leva under knapphetens kalla stjärna. Han fick sig tilldelead en lycka, "Hejdesa" lycka kallas åkerbiten än idag och för sin jordbits skull var Hejde av sin man berättigad till 4 lass gödsel årligen men när gödseln avlämnades, sade Hejde att den lika gärna kunde ha burits dit i korg. Men de som levererade gödseln hade en annan syn på saken och förklarade att när Hejde var död och han slapp skyldigheten med gödseln, skulle han skaffa sig långstövlar istället för träskor.
Som undantagsman skulle Hejde också ha rätt till en liter mjölk om dagen och grädden på mjölken vispade Hejde till smör. En kaka bröd om 50 öre räckte för honom en hel vecka.
Hejde som var stor till växten bar också på en "stor" själ. Två av Hejdes bröder, som gingo ned på slätten och tröskade med plejel - man gick hela vägen neråt med träskor på fötterna och med plejel vägande 3-4 kilo på ryggen fick inte tilltala Hejde med du, så länge de företog sig, enligt Hejdes syn på saken, något så förnedrande som att bege sig ner på slätten för att träska med plejel.
På vårarna brukade Hejde sätta hö i logspringorna, för att det skulle synas som om han hade ett gott förråd av foder, när de andra ingenting hade och för att det skulle se ut som om Hejde hade gott om bröd, brukade han sätta ut bröd i fönstren.
Hejde blev så småningom något av ett bygdeoriginal och han gick som gammal man omkring i en bonjour, så kallad svansrock, vardag som söndag, i ur och skur och om den av ålder och bruk hade blivit grön i färgen bekymrade inte Hejde mycket.
I rummet hade Hejde en Delary ugn, en sättugn eller utläggare, som eldades i köket och iförd sin bonjour skulle Hejde en gång värma ryggen mot ugnsstämpel, fick den instämplad i ryggen och bar sedan i återstående dagar på bonjourens ryggsida namnet Delary baklänges.
Hejde var glad i att fiska - ett av livet stabila glädjeämnen -. Vid stranden av Köphultssjön fann Hejde en stan, som ser ut som en meteorsten och den skulle utgöra fundamentet till minnestavlan över honom. En sommarmorgon, långt innan Hejde var död, lät han en person kl. 3 på morgonen transportera stenen till Fagerhults kyrkogård. Två kor behövdes för att klara transporten. Hejdes barn protesterade vilt mot att den skulle bli minnesvård över fadern men gubben hade en stark vilja och segrade.
Hejde var annars en from och oförargelig man. Liksom Job kom många olyckor över honom. Flera av Hejdes barn omkom, i en grasgrav, hans Lina blev blind och ensam allena fick han i många år framleva sitt liv.