Header

Beskrivning: Bildsköne Bengtsson

Anmärkning: Bildsköne Bengtsson
Bernhard Harald Bengtsson var född i Vittsjö den 28 juli 1893 och dog i Örgryte den 9 juni 1966.
Bernhard Harald Bengtsson kunde och var vilken anonym person som helst i Sverige men alias Bildsköne Bengtsson var sannerligen inte anonym. Han var beryktad, inte bara för sin bildskönhet utom också som Sveriges kassaskåpssprängare nr ett. Hans förkärlek till järnvägsstationernas kassaskåp hade sin förklaring. Hur många tusen kronor han lade beslag på är väl inte offentliggjort men det måste vara en hel del. Varje gång lagens långa arm fångade honom, och det var inte få gånger, hade han inte några kontanter. En snäll historia vill göra gällande att han stal från de rika och gav till de fattiga.
Bernhard Harald Bengtsson började sin verksamhet helst ärligt som expeditionsskrivare vid Skåne Smålands järnväg med stationering i Strömssnäsbruk då han var 14 år. De erfarenheter han inhämtade av järnvägsstationernas rutin tog han väl vara på. Han hade god nytta av detta i sin brottsliga gärning framöver. Det vill säga den tid han hade till förfogande då han inte sonade sina brott. Då han var 41 år hade han tillbringat 16 år i olika fängelser.
Efter en tid åkte han ur järnvägens tjänst, inte utan orsak, på grund av vanart. Sjömannens yrke hägrade och Bernhard Harald Bengtsson tog hyra på skonertskeppet Ebet och gick ombord i Malmö med destination Gävle. Detta blev både första och sista sjöresan. Under nattens timmar i Gävle hamn tog han inte bara sina egna pinaler utan också kamraternas. Eftersom han var kock så passade han också på att tömma skeppsföfrådet på lättlagad mat. B. klarade sig utan upptäckt i flera månader.
När B. var 16 år gjorde han sina första hotellbedrägerier. Med förfalskade bagagekvitto bodde han på flera västkusthotell. Portiererna från olika hotell sammanstrålade på polisstationen och den gemensamma beskrivningen på ynglingen var att han hade ett fördelaktigt utseende. Från denna beskrivning var det inte långt till Bildsköne Bengtsson. Vid genomgång på PU hittades snart en man som väl stämde med denna beskrivning och så var Bildsköne Bengtsson döpt!
B. greps i Malmö och på grund av sin ålder fick han på statens bekostnad lära sig skräddaryrket. Det gick bra under strafftiden att sitta med benen i kors men detta yrke hägrade inte. Han rymde efter ett år och tog sig till sin födelseby där en lada var han härbärge. En mängd inbrott i Skåne ledde snart spåren till den Bildsköne. Kärleken till järnvägen gjorde sig gällande och i godsmagasin i Örkelljunga fann han en försändelse som innehöll en ny kostym som tydligen passade i både storlek och färg. En tidigare revolverstöld sattes också i samband med den beryktade tjuven. Han kom snart på ett knep för att lösa kostymfrågan. Han beställde ofta kostymer och andra saker han behövde från postorderfirmor och då han räknade med att de beställda varorna skulle vara på en viss järnvägsstations godsmagasin så bröt han sig in och tog hand om sitt paket utan att behöva besvära stationspersonalen - hans tidigare kollegor. Så visst var han kamratlig!
Han blev under ett "besök" på järnvägsstationen upptäckt och försvann i nattens mörker med ordningsmakten tätt i hälarna. En lada blev hans tillflyktsort under kommande natt. I skydd av mörkret stal han sin "hyresvärds" häst och släde men var inte overksam under färden. I Vittsjö socken bröt han sig in i tre hus och tog vad han ansåg sig behöva till livets nödtorft. Hästen och släden återfanns dagen därpå vid järnvägsstationen i Hässleholm.
Under en flykt kom han till Gislaved och hos en urmakare passade han på att inventera hela lagret. 300 fickur och 23 dussin förlovningsringar var en del av hans nattliga byte. Han var oförsiktig att strax därefter pantsätta ett fickur i Köpenhamn där han snart blev fast. I hans lägenhet hittade detektiverna tillräckligt med förlovningsringar för att gifta bort hela Vesterbrogade! Ett år och åtta månader blev resultatet av den Bildskönes raider. I Västergötland stal han ytterligare en häst och släde men efter åkturen var han så tillmötesgående att han vände ekipaget hemåt och satte fart på hästen som fram på eftermiddagen återvände till sin husbonde. En del av det stulna låg kvar i släden utom en liter konjak.
Vid flera järnvägsinbrott ansåg B. att det var bäst att arbeta i lugn och ro. Första åtgärden vid hans besök var att låsa in stinsen i hans bostad. Detta gjorde han så rejält vid ett tillfälle att stationspersonalen fick hjälpa sin överordnade ut. Lagens långa arm fångade in honom i Göteborg för 21 månader i Lindköpings straffängelse efter bara fem månader i frihet. Man skall inte lära för skolan utan för förvärvslivet, resonerade Bildsköne Bengtsson. Han köpte avhandlingar i motorteknik och generalstabens kartblad. Läroböcker om metallers bearbetning var något som kunde mätta hans kunskapstörst liksom sprängämnes lära. Den först explosionen inträffade på Våxtorps järnvägsstation där 800 kronor blev bytet.
Bernhard Harald Bengtsson hade slutat existera och istället levde och rekvirerade han mängder av nödvändigt material i andra namn. Vid nattlig färd på cykel (stulen) i Varberg blev han stoppad av polis då cykeln saknade lyse. Mannen gjorde inget försök att stanna och den ensamma polisen grep tag i cykelns pakethållare. Den mörkeråkande B. fortsatte av bara farten springande därifrån. Vid undersökningen av bagaget fann polisen dynamit, tändhattar och dyrkar. Men vem var han? Jo, en postsparbanksbok med 45 kronor innestående visade att ägaren var B. från Värsjö. Han blev fast i Stockholm efter ett besök i en pantaffär. Ju mer han lättade sitt samvete hos polisen desto mer arbetstyngd blev ordningsmakten. Hans ärlighet bestod i att han aldrig nekade till något brott som han verkligen begått. Fem år och sex månader blev vilotiden. Efter en tid lockade friheten och han tog sig ut med hjälp av hopknutna lakan tillsammans med två kamrater.
De tre kumpanerna gick längs järnvägen till Höör där deras vägar skildes. Natt efter natt vandrade den Bildsköne längs stambanan medan han tillbringade dagarna i närliggande hölada. En del av sin föda fick han då han tjuvmjölkade ladugårdens kor före sänggåendet. Efter en månad var han i huvudstaden. På Drottninggatan mötte han en konstapel som kände igen den Bildsköne. Och så var friheten slut efter 60 mils vandring. Uppehållsort den närmaste tiden var Långholmen.
Efter frigivelsen tog han sig till den norska gränsen och blev gårdfarihandlare. Under denna tid stal han bara ett knippe nycklar och med dessas hjälp tog han sig in i lador då han behövde vila. De svenska mynten växlade han i Norge och tjänade en slant på kursskillnaden. Bildsköne blev inte bara gripen av polisen utan också av hemlängtan. Han begav sig neråt Skåne och Värsjö för ett besök hos sin moder. Skammen blev dock för stor - vad skulle mor säga om sin son, förbrytare och klädd i trasor? Han avstod från besöket. På väg mot Kristianstad stal han en cykel i Härlöv. Några veckor senare logerade han i en lada vid Arlöv, upptäcktes och greps. Ett år och åtta månader blev resultatet efter fyra månader i frihet. Då B. åter kom utanför fängelsemurarna dröjde det inte lång stund förrän en cykel och kontanter försvann från Härlöv. Cykel och cykellånare var sedan under lång tid uppslukade men omsättningen på kassaskåp i södra Sverige steg betydligt. Då uteslutande järnvägsstationer som B. hade en viss förkärlek till.
Under sin förhållandevis långa frihet skaffade B. en kompanjon vid namn Brask som var delaktig i flera våldshandlingar mot kassaskåp. I Sparsör vid Borås var B. inneboende i en sommarvilla under flera månader, dock utan ägarens vetskap. På villans vindsutrymme hade B. inrett ett utrymme till ett hemtrevligt krypin. Där vilade han upp sig mellan arbetspassen där han hade det varmt och skönt mellan villans sidentäcken och små utvalda möbler och husgeråd som tidigare prytt grannvillorna. Längs ena väggen stod en skrivmaskin som en tid hade saknats av en fabrik i Ljusfallshammar. Om någon nattetid kastat en blick in i B. krypin hade man kunnat se honom bland en vacker samling guldklockor och sedlar. B. resonerade kanske som så att hade man kommit upp på den sociala skalan så var han också värdig en motorcykel. Detta ordnades lätt och med detta fortskaffningsmedel kunde restiden mellan de olika arbetsplatserna väsentligt förkortas.
Den slarvigt ommålade motorcykeln tilldrog sig polisens intresse i Askersund. I samband med ett inbrott inbjöds motorcykelmannen till polisstationen i Askersund. På sin förhörsstol satt den tyste och försagde Oskar Vilhelm Johansson från Ljungby i Skåne. Den trovärdige Johansson befanns med sina 287 kronor och 30 öre i fickan vara trovärdig och polisen lät honom gå men behöll motorcykeln. Det tog inte Bengtsson/Johansson lång tid att försvinna från trakten. För sina resor behövde B. fortskaffningsmedel och fann det då lämpligast att tillgripa cykel som var mera anonym. Det var sedan ängelholmspolisen som grep B. sedan man sett en kringstrykande herre i samband med villainbrott i trakten av Åstorp. Villigt berättade B. om sina bravader och även om sommarvillan där polisen fann mängder av stöldgods. Bildsköne Bengtssons bravader befanns vara värda fem år på Långholmen. Under en tid var det lugnt för kassaskåpen i Sverige.
Efter sin fem års vistelse på Långholmen steg B. ut i friheten den 8 juni 1932 med 103 kronor på fickan i sitt 39:e levnadsår. Under hand Långholmsvistelse hade modern avlidit och efterlämnat 2000 kronor. För en del av pengarna köpte B. två cyklar, tält och campingutrustning. Allt enligt överenskommelse. Bernhard Harald Bengtsson och Folke Johansson slog sig samman för att försöka leva ett hederligt liv. Detta lyckades en tid men de var snart ute på breda vägen igen och blev avvisade från Norge. Snart började kassaskåpen falla sönder på järnvägsstationerna efter dynamitexplosionernas flammor. Efterkravsleveranserna från postorderfirmorna ökade - lavinartat men i sina beställningar angav B. ofta agronom eller inspektor som titel med olika namn. Färden ställdes åter till Strömsnäsbruk där han än en gång länsade kassaskåpet 1350 kr. Utom tjänsten. Samtidigt avhämtade Tatuerade Johansson ett efterkravspaket vid Karlstad. Förfaringssättet var enligt B:s manér, utan att besvära stationspersonalen. Det blev en fullkomlig epidemi av inbrott i de södra delarna av landet, norr om Stockholm hade dessa herrar inte sitt arbetsområde. En motorcykel var färdmedel liksom järnvägen där stulna biljetter gav fri resa.Området för deras arbetsfält begränsades till Östergötland.
En bruksarbetare uppgav för polisen att han känt kaffedoft då han färdades förbi en skogsdunge. (B. hade rekvirerat sex kilo rostat kaffe från Åhlén & Holm som han hade avhämtat från godsmagasin. ) De framsmygande poliserna fann campingtält och vid kaffebordet fanns den Bildsköne, ensam. Tatuerade Johansson fanns dock i närheten. Han rusade fram, grep en revolver och sköt fjärdingsman Zaar i armen. Nästa skott riktades mot fjärdingsmannens huvud men skottet klickade annars hade det varit en fjärdingsman mindre i landet. De båda bovarna kom undan men jagades av 30 beväpnade poliser och 50 gevärsbeväpnade civila poliser. Ny bilstöld och avstånden mellan besöksorterna krympte. Under en tid klarade dessa herrar av tre-fyra inbrott varje natt med den stulna Forden. Nu hade man inte förkärlek till järnvägsstationer utan stal vad som kunde vara intressant och komma till användning. Den stulna bilen hittades i trakten av P2 men inte den Tatuerade och Bildsköne.
En nyupptrampad stig vid Filkesboda i nordvästra Skåne intresserade en ortsbo. Han följde nyfiket stigen längs sjöns strand. Uppe från en klippa skymtade han ett tält och tankarna gick genast till Bildsköne Bengtsson och Johansson. 15 poliser omringade platsen men de efterlysta var borta. Här fann man också en grotta 200 meter från tältet. Grottan var två gånger tre meter stor och två meter djup. Från bordet upplystes den mörka hålan av finare bordslampa från trakten. En stor hembränningsapparat spred doften av mäsk. I långa banor fanns övrig utrustning. Upptäckten spred sig över hela landet på ett par timmar.
En fika på göteborgscafé blev upptakten till att de båda bovarna greps efter dramatik. Över riksradion spreds nyheten: Den Bildsköne är gripen. Äntligen!
Domen blev internering på livstid. Hur många år B. satt inne sista gången är inte klarlagt. Efter hans frigivning var han skräddarmästare i Markaryd under flera år. Detta yrke hade han lärt på "förbrytarakademin" i Bona.
Även om B. var Sveriges kassaskåpssprängare nr ett så var han omåttligt populär hos det svenska folket. Det ända våld han någon gång tillgrep var vid sina inbrott. Ingen människa skadades under hans verksamhet på den breda vägen. När han dog i Göteborg hade han ett ihopsparat kapital på 15000 kronor.